Filmlandsfärjan

2020 är här och om det är någon som kan axla uppgiften att skjutsa ut färjan i ett nytt decennium så är det väl självklart allas vår Läderlapp!

I ljuset av den nya Batman-rullen som beräknas komma 2021, så har vi beslutat oss för att i år så är det fladdermusens år. Vi ska beta av alla filmer om mörkrets riddare i kronologisk ordning och först ut är "Batman The Movie" från 1966 med Adam West och Burt Ward i huvudrollerna. Pyjamasbatman, Jokern i mustasch och exploderande hajar alltså.

To the Batmobile!

Vi törstar efter bio och storfilm efter en historiskt märklig vår och sommar. Så, som en skänkt från ovan kommer Christopher Nolan och bjuder på nya filmiska stolleprov. Självklart måste Färjan recensera Tenet!

Inte minst eftersom Jakobs kompis Ludde är med på ett hörn.

Vi utsätter oss ännu en gång för Zack Snyders dårskap och tvingas bevittna sättet varpå han misshandlar ett källmaterial vi älskar så.

En premiss som kan få vilken superhjältevurmare som helst att bli nipprig. DC:s två giganter ställs mot varandra, vänlig utomjordisk fuskstyrka mot mörk snillrik brutalitet. Vem står till slut som segrare?

Ingen är svaret. Ingen. Det finns inga vinnare i den här tragiska historien som är Batman v Superman: Dawn of Justice.

Ni som kan Filmlandsfärjans historia vet att besättningens vänskap blev for life under ett månader långt Bond-maraton. James Bond är på sätt och vis poddens problematisk pappa.

Därför har vi tyckt att det varit lite svårt att närma oss Bond som podd-stoff. Det och det faktum att det finns 25-filmer. Jocke kom dock på den briljanta idén till en kompromiss i form av att ta den sämsta filmen från respektive Bondskådis repertoir. Först ut är Guy Hamiltons "Diamantfeber" från 1971, Jean Connerys sista film som Jamesh Bond.

Det är drygt 7 år sedan vi såg den senast och vi inser minuter in att det här är en film som har en en sällsam förmåga att tyna bort ur ens minne och som liksom sopar undan alla sina spår av uselhet direkt efter genomtitt. Minnet börjar redan nu bli luddigt igen, man har bara en konstig känsla av att man varit med om något otäckt.

Näst intill ett tjänstefel av oss att det dröjt så här länge innan vi tagit oss an Polisskolan!

En filmserie i 7 delar som innehåller toppar likväl som bråddjupa dalar och som ömt bärs runt i Elias och Jakobs bröst, inkapslad i barndomens trygga skimmer. Och Jocke, ja han skiter lite i vilket.

Att avhandla hela serien GÅR inte, så vi fick helt enkelt välja en installation och då känns det väl ändå bäst att börja från början, men den första filmen i serien från 1984.

Åldrats, det har den naturligtvis. men värdigt? Undertextningen hade minsann inte gjort det.